Dikter

 

På den här sidan finns några dikter som jag tycker är vackra

 

 

 

 

Irrblosset och Älvan

av Bo Bergman

 

 I livet har jag irrat

och blossat utan ro.

Ett irrbloss är jag vorden

på nattlig myr och mo.

 

 Jag är en fallen stjärna

en gnista från en brand,

en eld som tänds och släckes

av någon okänd hand.

 

 Och du, vars hela väsen

var vind och luft och lek,

har blivit till en älva

som dansar månskensblek.

 

Ont har vi gjort varandra

i livet mer än nog.

Nu mötes vi ånyo

i dödens tysta skog.

 

 Du speglar dig i källan.

Du svävar lätt och sval.

Min gamla lykta brinner

som fordom på din bal.

 

 Blås inte ut min lykta

med hatats pust ännu.

Då blir jag bara jordmask

och bara dimma du.

 

Ty det var ljuset hos mig

som gav din levnad liv

och än i döden ger det

en smula tidsfördriv.

 

 Omkring oss spökar skogen

av dunkla minnen full.

Kom, luftens sköna ande

till stjärnan som blev mull.

 

Allt trängre ringar slår du

i gräset kring min stig.

Allt klarare i gräset,

min låga söker dig.

 

Ett irrbloss och en älva,

 en gnista av en man,

en skugga av en kvinna,

i natten ta varann.

 

 

 

 

 Dagen svalnar

av Edith Södergran

 

Dagen svalnar mot kvällen...

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren.

Tag min hand, tag min vita arm,

tag mina smala axlars längtan...

Det vore underligt att känna,

en enda natt, en natt som denna,

ditt tunga huvud mot mitt bröst.

 

Du kastade din kärleks röda ros

i mitt vita sköte-

jag håller fast i mina heta händer

din kärleks röda ros som vissnar snart...

O du härskare med kalla ögon,

jag tar emot den krona du räcker mig,

som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

 

Jag såg min herre för första gången idag,

darrande kände jag genast igen honom.

Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...

Var är mitt klingande jungfruskratt,

min kvinnofrihet med högburet huvud?

Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,

nu hör jag verklighetens hårda klang

mot mina sköra sköra drömmar.

 

 Du sökte en blomma

och fann en frukt.

Du sökte en källa

och fann ett hav.

Du sökte en kvinna

och fann en själ-

Du är besviken.

 

 

 

Gässen flytta

av Dan Andersson

 

När de gamla såren heta tära

och din kind är vätt av ensamhetens gråt,

när att leva är att stenar bära

och din sång är sorg som vilsna tranors låt.

Gå och drick en fläkt av höstens vindar,

se med mig mot bleka, blåa skyn!

Kom och stå med mig vid hagens grindar

när de vilda gässen flyga över byn.

 

 

 

Ett par dikter om mopsar...

 

Now I lay me down to sleep,

the king-size bed is soft and deep...

I sleep right in the center groove

My human can hardly move!

 

I´ve trapped her legs, she´s tucked in tight

and here is where I

 pass the night.

 No one disturbs me or dare intrude

Till morning comes and "I want food"!

 

I sneek up slowly to begin

My sniffing on my humans chin.

She wakes up slowly, I begin to lick

And suddenly she´s up real quick.

 

For the mornings here and it´s time to play

I always seem to get my way.

So thank you Lord for giving me

this human person that I see.

 

The one who hugs me and holds me tight

and sacrifices her bed at night.

Okänt ursprung

 

 

 

 

You can take away my shoes,

you can pull up all the rugs,

But please don´t take away my beloved pug.

 

I can do without the television,

I can do without the backyard shed,

But I can´t do without my pug snoring in my bed.

 

 

I can live without candy

I can live without bugs

But I can´t live without my little, funny pug!

 

Okänt ursprung

 

 

 

 

Han är väldigt obetänksam, hunden.

 Han tar sig aldrig för att fråga om du har rätt eller fel,

intresserar sig inte för om du är på väg upp eller ner

för livet stege,

frågar aldrig om du är rik eller fattig,

dum eller klok,

syndare eller helgon.

Du är hans kompis, det räcker för honom.

 

Jerome K. Jerome

 

 

 

 

 The way through the woods

Rudyard Kipling

 

They shut the road through the woods

Seventy years ago.

Weather and rain have undone it again,

And now you would never know

There was once a road through the woods

Before they planted the trees.

It is underneath the coppice and heath,

and the thin anemones.

Only the keeper sees

That, where the ring-dove broods,

and the badgers roll at ease,

There was once a road through the woods.

 

Yet, if you enter the woods

Of a summer evening late

Where the night-air cools on the trout-ringed pools

Where the otter whistles his mate.

(they fear not men in the woods

Because they see so few)

You will hear the beat of a horses feet,

and the swish of a skirt in the dew,

Steadily cantering through

The misty solitudes,

as though they perfectly knew

The old, lost road through the woods...

But there is no road through the woods.

 

 

(Tack, Elisabeth!)

 

 

 

 

 Skogsdunkel

Edith Södergran

 

I den svårmodiga skogen

bor en sjuk gud.

I den dunkla skogen äro blommorna så bleka

och fåglarna så skygga.

Varför är vinden full av varnande viskningar

och vägen mörk av dystra aningar?

I skuggan ligger den sjuke guden

och drömmer elaka drömmar...